28 sep
pardon my french
23 september 2012
det ligger möjligheter och förändringar i luften. jag tror seriöst att någonting måste hända nu. det är alldeles för tråkigt, dramafritt och vardagligt för att jag ska överleva. galna ex och minnesluckor till det förflutna, dags för ny huvudvärk. min inspiration för att skriva någonting överhuvudtaget är någonstans långt härifrån. jag hade kunnat tänka mig att lifta långt långt långt bort. där gräset är grönt och himlen blå. där det är varmt och havet är turkost. ölen är billig och folket likaså. nej, jag menar inte polen, utan thailand. jag vill till thailand nu nu nu.
hade något velat ha min lever hade jag sålt den för längesedan, men jag tror att den kommer slå lågor i krematoriet. jag vill vakna upp i singapore, jag vill somna på bali, jag vill äta frukost i new york och dricka rom på barbados. jag vill åka sibiriska järnvägen och dela en flaska vodka med en främling. jag vill åka till italien, dricka starkt kaffe och äta spaghetti. jag vill åka till frankrike och säga "ma chouchou" till någon snygg tjej. jag åker gärna till amsterdam, äter muffins och röker lite tjockare cigarretter än vanligt. jag vill lära mig surfa i australien, prata spanska med någon mexicanare med fantastiskt snygg mage och dricka corona. med lime eller inte, det spelar inte så stor roll.
well, well, well.
"you only live once, but if you do it right - once is enough."
-mae west
en sådan berusad fredag
du är ungefär som askan från min senast rökta cigarett.
du var fantastisk från början till slut, men fullkomligt värdelös nu.
taste the love, lucifer's magic
många hade nog beskrivit de som "pianohänder". fingrarna är långa, smala, vackra och knotiga. händerna är bleka och man ser ådrorna tydligt. det finns ett ärr på vänster hand, det går precis mellan pekfingret och långfingret, ungefär en centimeter neråt. jag vet inte vart ärret kommer ifrån, men jag tycker det passar perfekt där. det finns inga smycken - inga ringar eller inga armband runt handlederna. det är fullkomligt naket och utblottat.
ungefär som din själ.
the future is so bright, we just might need shades
hungriga hjärtan och en lägenheten fylld av blommor, doftljus och ångest. mina armveck är blålila och min mobiltelefon vägrar skicka sms. fick reda på att jag gått upp mycket i vikt. dags att lägga lingongrovan på hyllan ett tag.
det finns ett slutdatum. fjärde januari tvåtusentretton är jag klar med gymnasiekompetensen. fantastiskt.
vad som händer därefter vet jag inte, men det gör inte så mycket, för bra blir det. det blir det alltid.
planer, drömmar och idéer finns det ju massor av..
just nu önskar jag faktiskt bara att någon satt bredvid mig och höll mig i handen. strök mig med tummen över handen och bara fanns där. tyvärr är det närmaste mig en telefon som inte ens kan skicka sms.
a new acquaintanceship
vart jag mig i världen vänder, står min lycka i Guds händer
jag tror att det finns monster under min säng. de sover på dagen och är vakna på nätterna. jag vill inte sova själv. jag vaknar med lakanen runt omkring mig, snurrade hårt, hårt, svettig och i panik, och mumin har ingenting att säga till om. den trösten funkade för 15 år sedan.
jag vill att mina mardrömmar ska ta slut, att mitt hjärta ska sluta slå i 190 när jag ska sova.
"i believe in everything until it's disproved. so believe in fairies, the myths, dragons. it all exists, even if it's in your mind. who's to say that dreams and nightmares aren't as real as the here and now?”
- john lennon
the obvious
ät efterrätten först, håll upp dörren för andra människor, promenera ofta, ge bort din sittplats på bussen till äldre och gravida, le åt kassörskan på coop, säg 'jag älskar dig' och mena det.
titta på bra filmer, läs fina böcker, titta på vackra fotografier, lyssna på musik, gör saker som gör dig glad. jag tror man måste komma på vad som gör en glad. vad ens drömmar är, vad man vill göra, vem man är, vart man varit och vart man ska. - för att veta vart du ska, måste du komma ihåg vart du kom ifrån.
jag tror man måste våga älska, även om man är rädd för att förlora, att bli sårad. att man ibland måste hoppa, fast man inte vet vart man hamnar. man kanske ska prova gå åt vänster, istället för att tjurskalligt gå höger. jag vet att man ska släppa saker som inte är bra för en, oavsett hur jobbigt det är för stunden.
när ska vi åka dit vi alltid pratat om?
3 nätter, 4 dagar
at this moment there are about 6, 885, 300, 000 people in the world. some are running scared. some are coming home. some tell lies to make it through the day. others are just not facing the truth. some are evil men, at war with good. and some are good, struggling with evil. six billion people in the world, six billion souls. and sometimes... all you need is one.
citronvatten, med hjärtat på samma ställe
för fyra år sedan, på dagen, befann jag mig på tre olika flygplatser och en tågstation. jag var på väg hem, till något jag inte längre visste någonting om. jag visste inte då att jag skulle sitta fyra år senare med mitt hjärta på exakt samma ställe för exakt samma person. ditt ansikte är en självklarhet, det kan ingen förneka. du är jag. jag är du. vi är de, och de är vi.
frukosten bestod av illamående och citronvatten. gårdagens tårar upprepades, fast jag lovade mig själv att det fick räcka nu. tack gode gud för terapi och naturläkemedel.
hur ska jag kunna låtsas som ingeting när allt jag gjort var att sopa mina känslor under mattan, basunerat ut min lycka och envisats om hur fantastiskt allting är? jag är fullkomligt livrädd, jag är tillbaka och mer vilse än någonsin. tillbaka i samma spår och förstör allting som är bra. idiot. jävla jävla jävla idiot.
de och vi
i can remember
standing by the wall
and the guns shot above our heads
and we kissed
as though nothing could fall
and the shame was on the other side
oh we can beat them
for ever and ever
then we can be heroes
just for one day
standing by the wall
and the guns shot above our heads
and we kissed
as though nothing could fall
and the shame was on the other side
oh we can beat them
for ever and ever
then we can be heroes
just for one day
e non lasciare che, paure inutili, nascondano la luce in te
du vet den där känslan man får, den som suger till i magen och man känner - nu kommer något dåligt att hända. varenda muskel i kroppen pulserar, varenda nerv är på spänn, och andningen blir nästan hyperaktiv. det är en förnimmelse, en aning som säger att nu...nu blir det inte bra...
sådana där känslor ska man ju ta på allvar. man ska INTE dricka vin, vodka och shots, slå sönder en spegel, tappa sin telefon och sitt körkort, åka taxi med en vilt främmande människa (utan att veta vart i helvete du är), vakna upp med alla kläder på och inte ha den blekaste om vad som hänt kvällen innan.
nu har jag beställt studielitteratur för mer pengar än jag har, druckit kaffe fast jag får superont i magen, och ikväll ska jag träffa mitt ex.
hejdå iphone, hej sju års olycka.
