tjugosexgrader

psykologi, etik&livsfrågor, näringslära, turism&resor, litterär gestaltning och franska.

det känns så dumt alltihop. det känns superdumt att få hjälp av folk att måla om mina fönsterkarmar, bära upp soffor, tvätta med mig, spika upp tavlor och leta fina mattor. det känns så falskt att skratta högt åt något för att timmen senare bryta ihop och gråta hysteriskt. jag tror att jag är ensammast i världen, att hela mitt hus är alldeles tomt och det är bara jag kvar. det spelar ingen roll att mina fönsterkarmar färgas kritvita från att ha varit nikotingula, det är ingen annan än jag som ser det. det spelar ingen roll om jag tvättar alldeles för ofta för att det ska lukta nytvättat - det är ingen annan än jag som märker det. jag vet inte hur man handlar mat för en person - mina frys är full av färdigrätter (som dessutom ingen äter). det är bara mina kläder i tvättkorgen, och alla special-hårinpackningar är mina. när jag kommer hem ser köket ut precis som det gjorde när jag lämnade det, det finns inga tecken på att någon annan är jag bor här. det är bara mina kläder i garderoben och jag kan inte skylla oordningen i byrån på någon annan än mig själv. när jag vaknar mitt i natten finns det ingen annan än jag här, ingen att dela mina mardrömmar med, ingen att krama alldeles för hårt och ligga alldeles för nära inpå. som mina väns fina lillebror sa; det är som en film, som man sätter på paus, man gör något annat ett tag och vet att man alldeles strax ska återgå till det man nyss såg - men istället tar man ut den gamla filmen och sätter i en ny.

taste me, drink my soul
show me all the things
that i shouldn't know
and there's a blue moon on the rise

ibland räcker inte riktigt ord till för att beskriva en person. fina ordspråk, och vackra meningar - ibland räcker det inte. jag känner en sådan person. hon är en sådan människa som jag önskar att alla kände. hon är stark i situationer när de flesta skulle vara krossade. hon kan svåra ord som jag absolut inte förstår men som jag försöker mig på ändå, jag testar de när jag är med henne för att undvika eventuella pinsamheter när jag säger de i fel sammanhang .. hon är min mamma, min bästa vän och min förebild. hon är en sådan person som alltid har nybakta bullar klara när man kommer hem till henne, det första som når en är doften av nybakat. eh.. nej. hon är den personen som äter sen lunch och lite halvt om halvt glömmer att äta middag, och undrar vid 20.00-tiden varför hon är så hungrig. hennes favoritfärg är grön och det förstår man även om man bara har känt henne i tre minuter.