tjugosexgrader

jag är feg för att hoppa bungyjump. jag har inte tillräckligt med pengar för att åka dit jag vill, och jag har inte ens någon hemförsäkring. jag behöver inte visa legitimation på systembolaget längre och att handla smuggelcigg är ungefär som att köpa citroner. när jag var liten, och vi lekte specie girls, ville jag vara den blonda tjejen ”emma”. jag fick alltid vara brunetten – victoria. jag ville så gärna vara emma, jag tyckte att hon var så söt – och jag ville verkligen vara henne. jag hade mörkt hår, och passade ju då bättre att vara brunetten, även om jag inte ville vara henne. de flesta tjejer i min klass hade ljust hår, ljusa ögon, och det ville jag också ha. jag vet faktiskt inte varför, så här i efterhand skulle jag i princip dö för att vara victoria beckham – alternativt ha henne.

 

men det här med rädslor. jag är livrädd för att vara ensam, jag är livrädd att ingen ska säga godnatt till mig, att ingen ska säga att de älskar mig. jag är livrädd för att vara ensam när min ångest är som värst. jag är så fruktansvärt rädd för att sitta ensam, utan tabletter, utan närhet, utan bekräftelse eller kärlek. jag hatar att vara beroende, och jag hatar beroendet. jag vill inte vara beroende, och jag hatar mig själv för att jag beroende. jag kan inte gå en enda dag utan ångest eller ångestdämpande.

 

när jag var liten, hade jag en pappa som lyssnade på rolling stones, och en mamma som lyssnade på david bowie – jag var med andra ord körd. det var inte ett uns av roxette i mig. det var aldrig någon som hämtade mig från skolan med ” take me to your heaven”, där charlotte perrelli sjöng falskt och glatt.

 

jag var alldeles för oberoende för att låtsas röka varje dag, och alldeles för väluppfostrad för att sno cigg av mamma varje morgon. jag var ett skilsmässobarn med alla dess fördelar med två julaftonar och födelsedagar – olika dagar för att få MVG, olika dagar att fejka ett intyg där jag behövde gå till tandläkaren för tredje veckan i rad. skilsmässobarn ska ha vissa fördelar.

 

jag lyssnar fortfarande på stones och david bowie. sist jag gick till tandläkaren hade jag inga hål alls. jag ogillar starkt charlotte perrelli, och jag köper inga smuggelcigg. jag tror fortfarande inte att jag hade fått vara emma i spice girls om vi hade lekt det idag. jag dricker fortfarande vin, men de bad inte om legitimation sist heller. jag tror helt allvarligt, att jag aldrig kommer hoppa bungyjump heller – jag ser verkligen inte varken tjusningen eller meningen med det – hoppa rakt ut i tomma intet – för sedan räddas av ett gummisnöre? men snälla nån. prova kärlek, för guds skull.

and that's where the beginning of the end begun
everybody knew that we had too much fun
we were skippin' school and drinkin' on the job
(with the boss)

sweet sixteen and we had arrived
baby's table dancin' at the local dive
cheering our names in the pink spotlight
drinkin' cherry schnapps in the velvet night

 

we used to go break in
to the hotel, glimmer and we’d swim
runnin' from the cops in our black bikini tops
screaming, "get us while we're hot. get us while we're hot."

come on, take a shot

..så gick det lilla knyttet ut på stranden 
och fann en snäcka som var stor och vit, 
han satte sig försiktigt ner i sanden 
och tänkte, o så skönt att jag kom hit, 
och lade vackra stenar i sin hatt 
och havet var så lugnt och det blev natt. 
långt borta var hemulerna med stora tunga steg 
och mårran var försvunnen för hon hade gått sin väg. 
och knyttet tog av skorna och suckade och sa: 
hur kan det kännas sorgesamt fast allting är så bra? 
men vem ska trösta knyttet med att säga: lilla vän, 
vad gör man med en snäcka om man ej får visa den?

we have never heard the devil's side of the story.

God wrote all the book.

jag dras till intelligens. inte den boksmarta typen av intelligens. jag kunde inte bry mig mindre om du har gått på universitet eller hur mycket pengar du tjänar på grund av det. jag gillar intelligenta konversationer som får mig att tänka till och med timmar efter att den avslutats. jag suger upp ord från radikala sinnen och vackra läppar.

it's in the water baby,
it's in the pills that pick you up,
it's in the water baby,
it's in the special way we fuck,
it's between you and me

när du berättar varför du älskar någon,

så säger det mer om dig, än om den personen.