porcelain
känslan av hopp
jag skulle gissa på att han var runt 70-80 år. han tog god tid på sig för att stänga dörren, ni vet på det sättet man gör när man verkligen vill vara säker på att den stängs ordentligt. han gick långsamt och lite haltande fram till kassan. ”god förmiddag. fint väder det är idag. inte alls lika blåsigt som igår och mycket varmare. jag tror sommaren är på god väg nu, tror du inte? jag tar en slät kopp kaffe och en mazarin".
han betalade med två skrynkliga tjugolappar och satte sig vid bordet nära fönstret. stolen knarrade när han satte sig ner. han lade sin basker på bordet men behöll jackan på sig. på något sätt passade han in på caféets inredning. hans byxor var samma bruna färg som tapeten, hans gråvita hår liknade golvets en gång i tiden vita träplankor och hans skotskrutiga scarf påminde om servitrisernas förkläden.
caféet gav en känsla av att vara gammalt, antikt och genuint. det var nästan tomt på folk och servitriserna stod och småpratade med varandra. låg volym på radion, det doftade av bränt kaffe, såpa och billig parfym. den gamla mannen tittade åt mitt håll och höll upp kaffekoppen som hälsning. "fint väder det är idag. inte alls lika blåsigt som igår och mycket varmare. jag tror sommaren är på god väg nu, tror du inte?"
