tjugosexgrader

även om man har den där flaskan med billigt sött-sliskigt vin och ett paket cigarretter som man sitter i fönstret och kedjeröker och ser fantastiskt ut samtidigt, så är det inte en av de känslorna i den händelsen som jag förskönar. rättare sagt, jag tar tillbaka allting och förskönar ingenting alls med det. tror på det - det gör jag, tyvärr, för det händer - men det är ingenting jag tycker ska "tillhöra" kärlek.. även om det i 9 av 10 fall gör det.

men ärligt talat, vinet smakar fullkomligt vedervärdigt, kedjerökningen gör att hjärtat slår tokfort och man darrar värre än ett asplöv. faktum är, att det inte en känsla jag vill romantisera överhuvudtaget. för det gör ont som in i helvete. det gör ont och man tror att det aldrig kommer att bli bra igen. det känns som att hjärtat går sönder, som att tårarna aldrig tar slut och allt det fina är fult.

självklart ska jag avsluta med ett "klokt" citat, för det är ju vad hela den här bloggen verkar gå ut på.. hjärta-smärta-citat-schizofreni (ena stunden lycka, nästa misär)-nischen…

so here you go

“people say you don’t know what you got until it’s gone. truth is, you knew what you had, you just never thought you’d lose it.”

en av mina absoluta favoriter "when a man loves a woman", och mina tårar rinner som aldrig förr! melankolisk, febrig och fullkomligt förälskad i andy garcia sitter jag och tittar på bra citat, vackra dikter och sorgliga (romantiska...!) filmklipp på Youtube där folk gör slut, dör, blir sjuka, flyttar, etc.

jag har alltid sagt att jag inte är romantisk.. jag är nog den mest romantiska människan jag känner - och då menar jag inte levande ljus, rosenblad och ostron. jag föredrar vilda lupiner och öl. jag tror på filmkärlek, på spontanitet, break up to make up, gråta tills hjärtat brister tillsammans med en flaska vin och ett paket cigaretter (och se fantastisk ut under tiden jag gör det), kloka råd som man aldrig lyssnar på, leta på flygplatsen-ropa ut ditt namn-kärlek, ligga på stranden och räkna stjärnor-kärlek... för att korta ner hela listan kan man säga att det är lite som filmen "a walk to remember" , fast i min fantasi (den optimala och lite mer positiva) så dör inte någon i slutet, det händer bara fina saker ändå hela tiden.

jag tror även på att man säger små saker som " we'll always have florens, my love ", "i'd love you to the moon and back", eller valfritt citat av Chuck Bass.

mina film-kärleks fantasier/önskningar/romantiska utspel sträcker sig så långt som till det här med lady&lufsen - för min spaghetti delar jag fan inte med mig av. jag ger gärna bort en njure, jag flyger jorden runt för dig, men seriöst - inte min mat...