17 juni
även om man har den där flaskan med billigt sött-sliskigt vin och ett paket cigarretter som man sitter i fönstret och kedjeröker och ser fantastiskt ut samtidigt, så är det inte en av de känslorna i den händelsen som jag förskönar. rättare sagt, jag tar tillbaka allting och förskönar ingenting alls med det. tror på det - det gör jag, tyvärr, för det händer - men det är ingenting jag tycker ska "tillhöra" kärlek.. även om det i 9 av 10 fall gör det.
men ärligt talat, vinet smakar fullkomligt vedervärdigt, kedjerökningen gör att hjärtat slår tokfort och man darrar värre än ett asplöv. faktum är, att det inte en känsla jag vill romantisera överhuvudtaget. för det gör ont som in i helvete. det gör ont och man tror att det aldrig kommer att bli bra igen. det känns som att hjärtat går sönder, som att tårarna aldrig tar slut och allt det fina är fult.
självklart ska jag avsluta med ett "klokt" citat, för det är ju vad hela den här bloggen verkar gå ut på.. hjärta-smärta-citat-schizofreni (ena stunden lycka, nästa misär)-nischen…
so here you go
“people say you don’t know what you got until it’s gone. truth is, you knew what you had, you just never thought you’d lose it.”
