150215

..så gick det lilla knyttet ut på stranden 
och fann en snäcka som var stor och vit, 
han satte sig försiktigt ner i sanden 
och tänkte, o så skönt att jag kom hit, 
och lade vackra stenar i sin hatt 
och havet var så lugnt och det blev natt. 
långt borta var hemulerna med stora tunga steg 
och mårran var försvunnen för hon hade gått sin väg. 
och knyttet tog av skorna och suckade och sa: 
hur kan det kännas sorgesamt fast allting är så bra? 
men vem ska trösta knyttet med att säga: lilla vän, 
vad gör man med en snäcka om man ej får visa den?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0