tjugosexgrader

jag har skrivit om den här texten så många gånger, men det blir inte rätt. jag får inte till den rätta känslan. det borde egentligen inte göra något, men det gör det ändå. jag vill, som annica hade sagt, avsluta det bra.  

 

så jag antar att det får bli såhär nu, det är dags för nya utmaningar, och framför allt – en ny kärlek.  om en vecka blir jag 26, och för första gången på väldigt länge har jag inte ångest över att fylla år. om en vecka fyller jag 26, och om en vecka kanske jag ska få träffa min son.

 

tack min blogg, för allt.

tack.

jag hoppas att du vaknar med solen i ögonen, att du hittar 100 kronor på marken, att ditt kaffe smakar underbart och att du hittar snygga jeans på rea. jag hoppas att det där du oroat dig för löser sig, och att du vet att jag älskar dig. 

skorpionen är oftast lugn på ytan och visar sällan sina känslor. vad som sker under det hårda skalet är dock en helt annan sak. som alla vattentecken är skorpionen känslig. passionen och intensiteten som döljer sig där är en oerhörd kraft. skorpionen hyser heta känslor som kärlek och hat i lika stora delar. till personligheten hör ett drag av "allt-eller-inget". om kärleksbehovet ej går att tillfredsställa kan skorpionen gå helt upp i hatiska destruktiva känslor. extra farligt är det då skorpionen har en sökande personlighet som gärna letar efter en "högre mening". en passionerad idealist kan vara lika underbar som farlig. 

 

för tre år sedan hade jag aldrig fått för mig att jag skulle resa ensam, förmodligen inte ens för ett år sedan. 

tanken på att sitta ensam på en restaurang gjorde mig helt skakig, och för en vecka sedan hade jag på fullaste allvar inte ens varit på mcdonalds ensam. nu har jag tillbringat sju dagar, sju frukostar och alla andra måltider här med endast en bok som sällskap. 

 

jag vet inte vad som fick mig att göra det. men jag är glad att jag gjorde det.

det har varit underbart att få känna värmen från solen, förutom - det faktum att jag endast solat framsidan, eftersom det inte bara är svårt - utan direkt omöjligt - att smörja in sig på hela ryggen själv, så nu ser jag ut som en schackruta bakad med gammalt kakao-pulver.

 

imorgonbitti åker jag hem, jag har hunnit lösa många korsord, läsa många böcker, äta väldigt mycket choklad, och förmodligen ätit för lite grönsaker trots att jag egentligen vet bättre. jag har hunnit fundera mycket på framtiden. när jag tänker på framtiden, och min kommande födelsedag, är det som om allt blod i mina ådror bara försvinner och ersätts med glitter och eufori. man säger ju att "allt är inte guld som glimmar", och det stämmer, men ibland.. ibland är det bättre än så.

 

jag har hunnit se när solen försvinner ner i havet, jag har druckit fruktansvärt god apelsinjuice (utan vodka), jag har känt doften av solkräm blandat med öl, cigaretter och hav. jag har gjort, sett och känt saker den senaste veckan utan att ha någon att dela det med. jag har haft en underbar vecka och njutit av allt, men delad glädje är helt klart dubbel glädje.

fast.. helt ensam var jag ju inte...

-fredrik backman, min mormor hälsar och säger förlåt

some people dress to impress, 

others undress to impress.. 

vi är generationen som letar efter lycka på samma ställe som vi förlorade den, 

vi är de som hävdar att skönhet kommer inifrån, men har opererade bröst och fyllda läppar,

vi är generationen som dricker kaffe som vatten, och vodka som kaffe 

vi är de missförstådda, men alla förstår inte ironi 

 

jag är feg för att hoppa bungyjump. jag har inte tillräckligt med pengar för att åka dit jag vill, och jag har inte ens någon hemförsäkring. jag behöver inte visa legitimation på systembolaget längre och att handla smuggelcigg är ungefär som att köpa citroner. när jag var liten, och vi lekte specie girls, ville jag vara den blonda tjejen ”emma”. jag fick alltid vara brunetten – victoria. jag ville så gärna vara emma, jag tyckte att hon var så söt – och jag ville verkligen vara henne. jag hade mörkt hår, och passade ju då bättre att vara brunetten, även om jag inte ville vara henne. de flesta tjejer i min klass hade ljust hår, ljusa ögon, och det ville jag också ha. jag vet faktiskt inte varför, så här i efterhand skulle jag i princip dö för att vara victoria beckham – alternativt ha henne.

 

men det här med rädslor. jag är livrädd för att vara ensam, jag är livrädd att ingen ska säga godnatt till mig, att ingen ska säga att de älskar mig. jag är livrädd för att vara ensam när min ångest är som värst. jag är så fruktansvärt rädd för att sitta ensam, utan tabletter, utan närhet, utan bekräftelse eller kärlek. jag hatar att vara beroende, och jag hatar beroendet. jag vill inte vara beroende, och jag hatar mig själv för att jag beroende. jag kan inte gå en enda dag utan ångest eller ångestdämpande.

 

när jag var liten, hade jag en pappa som lyssnade på rolling stones, och en mamma som lyssnade på david bowie – jag var med andra ord körd. det var inte ett uns av roxette i mig. det var aldrig någon som hämtade mig från skolan med ” take me to your heaven”, där charlotte perrelli sjöng falskt och glatt.

 

jag var alldeles för oberoende för att låtsas röka varje dag, och alldeles för väluppfostrad för att sno cigg av mamma varje morgon. jag var ett skilsmässobarn med alla dess fördelar med två julaftonar och födelsedagar – olika dagar för att få MVG, olika dagar att fejka ett intyg där jag behövde gå till tandläkaren för tredje veckan i rad. skilsmässobarn ska ha vissa fördelar.

 

jag lyssnar fortfarande på stones och david bowie. sist jag gick till tandläkaren hade jag inga hål alls. jag ogillar starkt charlotte perrelli, och jag köper inga smuggelcigg. jag tror fortfarande inte att jag hade fått vara emma i spice girls om vi hade lekt det idag. jag dricker fortfarande vin, men de bad inte om legitimation sist heller. jag tror helt allvarligt, att jag aldrig kommer hoppa bungyjump heller – jag ser verkligen inte varken tjusningen eller meningen med det – hoppa rakt ut i tomma intet – för sedan räddas av ett gummisnöre? men snälla nån. prova kärlek, för guds skull.

and that's where the beginning of the end begun
everybody knew that we had too much fun
we were skippin' school and drinkin' on the job
(with the boss)

sweet sixteen and we had arrived
baby's table dancin' at the local dive
cheering our names in the pink spotlight
drinkin' cherry schnapps in the velvet night

 

we used to go break in
to the hotel, glimmer and we’d swim
runnin' from the cops in our black bikini tops
screaming, "get us while we're hot. get us while we're hot."

come on, take a shot