tjugosexgrader

jag har skrivit om den här texten så många gånger, men det blir inte rätt. jag får inte till den rätta känslan. det borde egentligen inte göra något, men det gör det ändå. jag vill, som annica hade sagt, avsluta det bra.  

så jag antar att det får bli såhär nu, det är dags för nya utmaningar, och framför allt – en ny kärlek.  om en vecka blir jag 26, och för första gången på väldigt länge har jag inte ångest över att fylla år. om en vecka fyller jag 26, och om en vecka kanske jag ska få träffa min son.

tack min blogg, för allt.

tack.