tjugosexgrader

för tre år sedan hade jag aldrig fått för mig att jag skulle resa ensam, förmodligen inte ens för ett år sedan. 

tanken på att sitta ensam på en restaurang gjorde mig helt skakig, och för en vecka sedan hade jag på fullaste allvar inte ens varit på mcdonalds ensam. nu har jag tillbringat sju dagar, sju frukostar och alla andra måltider här med endast en bok som sällskap. 

 

jag vet inte vad som fick mig att göra det. men jag är glad att jag gjorde det.

det har varit underbart att få känna värmen från solen, förutom - det faktum att jag endast solat framsidan, eftersom det inte bara är svårt - utan direkt omöjligt - att smörja in sig på hela ryggen själv, så nu ser jag ut som en schackruta bakad med gammalt kakao-pulver.

 

imorgonbitti åker jag hem, jag har hunnit lösa många korsord, läsa många böcker, äta väldigt mycket choklad, och förmodligen ätit för lite grönsaker trots att jag egentligen vet bättre. jag har hunnit fundera mycket på framtiden. när jag tänker på framtiden, och min kommande födelsedag, är det som om allt blod i mina ådror bara försvinner och ersätts med glitter och eufori. man säger ju att "allt är inte guld som glimmar", och det stämmer, men ibland.. ibland är det bättre än så.

 

jag har hunnit se när solen försvinner ner i havet, jag har druckit fruktansvärt god apelsinjuice (utan vodka), jag har känt doften av solkräm blandat med öl, cigaretter och hav. jag har gjort, sett och känt saker den senaste veckan utan att ha någon att dela det med. jag har haft en underbar vecka och njutit av allt, men delad glädje är helt klart dubbel glädje.

fast.. helt ensam var jag ju inte...