in the arms of an angel
när man mår som sämst, måste man komma ihåg att det är en känsla som inte varar förevigt. tyvärr så gäller detsamma när man mår som bäst.
men, man måste tillåta sig själv att titta tillbaka, minnas och känna. känna att det kanske inte blev som man trodde, det blev inte så bra som man hade hoppats på, och det som en gång var ens vardag numera är en erfarenhet.
när all ilska lagt sig, när man ser allting ur ett annat perspektiv, när man inte längre är svag, då får man lov att vara lycklig igen, man får le åt alla fina minnen och man får lov att vilja känna igen. det blir väldigt sällan som man tänkt sig, och ibland måste man stänga en dörr, för att kunna öppna en annan.
men, när man väl stängt dörren får man se till att den är ordentligt stängd.
