shaiste

jag saknar att höra ljudet av hennes ögonfransar mot min kind. jag saknar värmen från hennes andedräkt när hon druckit vin och rökt alldeles för många mentholcigaretter. jag saknar henne, det jag trodde att vi var, och det vi kunde blivit. jag saknar hennes namn på min display, och min hand i hennes. jag glorifierar våra bråk, jag minns ingenting som fått mig gråta, jag har glömt alla elaka ord och känslan av uppgivenhet är bortblåst. du var den, du är den, du kommer alltid vara den, den som fick mig att känna.
just nu det känns som om alla färger bleknat, all musik har dämpats och alla maträtter är smaklösa. 
"hon gör någonting med mig, den där tjejen.
varje gång".

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0