we run the night

radhusdisco, av morgan larsson, sida 367, första stycket;

 

”jag följde henne hem sedan. det blev varken kramar eller pussar hos mig, men faktiskt en kyss innan vi skildes. jag vet inte hur det hände, plötsligt bara möttes våra läppar.”


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0