tjugosexgrader

• hon är utan tvekan min bästa vän, jag har aldrig så kul som när jag är med henne, så fort något händer så är hon den första jag tänker på att ringa - jag måste berätta allt för henne, hon är inte så värst "skvallrig" av sig så det brukar bara vara en enda monolog.. men jävlar, vilken lyssnare jag har gjort henne till. hon behöver liksom inte prata på 3 dygn innan jag märker att hon varit ganska tyst. jag pratar självklart om min fina sambo L. inte bara min flickvän, sambo, partner, ' livskamrat ' (obehagliga ordval), utan även - min bästa vän.

hon är den finaste människan jag träffat, så ödmjuk, så tillgiven, så fin. hon ger även ordet snäll ett ansikte. för det är vad hon är, hon är så snäll. man blir glad när man ser henne, hon är en sådan som man vill lära känna.

• man vill veta vad hon tänker på när hon är tyst, vad hennes favoritmat är, varför hon har två olika färger på håret, vilken musiksmak hon har, vad hennes bokstäver på armen betyder, vem hon vad när hon var liten, varför hon har ett ärr vid ögonbrynen, om hon tycker om att titta på film hemma eller på bio, man vill veta allt.

jag vet allt det där. jag vet till och med saker om henne som jag inte tror att hon kan eller vet själv. jag kan hennes minspel, hennes kroppsspråk, hennes personliga doft på halsen, hennes linjer i handflatorna och jag vet hur hennes tårar smakar.