tjugosexgrader

det är en värme som sprids i min mage och jag vet inte om den är positiv eller negativ. jag hör mina egna andetag, kranar som sätts på och av, reklam från TVn och regn. man kan inte konversera ensam utan att få en trivsam liten diagnos, man kan inte laga mat ensam utan att tappa intresset efter fem minuter och man kan inte dricka vin ensam för det är bara patetiskt. precis som böcker, har även livet sina kapitel, vissa är bättre än andra, och så är det. jag måste lära mig att när det är mörkt är det inte kolsvart och att man inte ska leva för morgondagen.