the first one
en gång till är vi här, och som vanligt när jag bestämmer mig för att börja blogga så är det för att jag måste skriva av mig, för att mina rutiner rubbats och min trygghet är som bortblåst. än en gång är jag här igen, måste börja om från början på en alldeles ny blogg eftersom jag (som vanligt) raderar min blogg när jag känner att livet börjar ta form igen. nån som gått nån form av psykologutbildning eller bara en av dagens alla fritidspsykologer skulle nog vilja säga att jag "sopar mina gamla problem under mattan", för vi alla vet ju - syns det inte, så finns det inte?
well. i guess they're right. men det spelar ingen roll. för nu är vi här igen. på ruta jävla ett, och vi får väl se hur länge jag har kvar denna och vem vet, jag kanske tillochmed behåller den och ser tillbaka på hur jag skrev mig igenom ytterligare en kris..... hm...
