tjugosexgrader

i will leave such an imprint on your heart,

that anyone you entertain after me will have to know me, in order to understand you. 

"kärlek är en känsla som präglas av en stark ömhet och tillgivenhet. kärleken kan vara riktad mot abstrakta ting som konst eller ennation, mot mer allmänna konkreta ting som naturen, kyrkan eller till mer specifika konkreta objekt som ens hem, ens husdjur eller en nära medmänniska, inklusive den egna personen. kärlek i dess olika varianter är ett ofta återkommande tema inom litteratur, film och sång."

when your legs don't work like they used to before
and i can't sweep you off of your feet
will your mouth still remember the taste of my love?
will your eyes still smile from your cheeks?

and, darling, i will be loving you 'til we're 70
and, baby, my heart could still fall as hard at 23
and i'm thinking 'bout how people fall in love in mysterious ways

- she said "don't get too close. it's dark inside.

it's where my demons hide".

 

- and i answered..

"get too close, there is a hell inside of me, 

it's where your demons can live". 

jag kommer aldrig att vara din nummer ett. jag är din trygghet, din ”rebound”. jag är den du alltid kommer tillbaka till – den som finns där när du faller, den som alltid svarar när du ringer och den som alltid finns där för dig oavsett vad det gäller. jag kommer aldrig vara din nummer ett – och det är okej. eller okej är det väl egentligen inte, men jag har lärt mig att leva med situationen, jag har lärt mig att leva med att ibland bli ”ned-prioriterad” på grund utav någon annan. det är ett val jag själv har gjort – jag kunde gått för längesedan. men jag älskar dig – jag älskar dig villkorslöst. du är den enda människan som fått och får tillåtelsen att göra mig ledsen flera gånger om. jag vill att du ska vara lycklig. jag vill att du ska vara lycklig varje dag på året, varje sekund på dygnet – det enda jag begär är att få vara en del av det – oavsett hur kär du än är. jag älskar dig, och jag önskar att du ibland visade att det var ömsesidigt.

jag undrar när man slutade tro på allt som man trodde på som barn, och varför det försvann. vore det i bättre utan alla vetenskapliga förklaringar ibland? varför ”får” det inte finnas någon riktig tomte borta i syd/nord-polen som lyckas åka jorden runt på en natt, och dela ut julklappar till alla världens barn? varför kan det inte finnas en riktig tandfé som byter tänder mot guld?

 

varför är det inte lika roligt att leka i lövhögar, bygga snögubbar och att springa barfota i gräset på sommaren? när försvann det, och hade man gjort något annorlunda om man fick veta när sista gången skulle vara?

 

jag undrar hur många saker man hade gjort annorlunda om man fick veta i förväg att det skulle vara sista gången. med tanke på min separationsångest är jag nog rätt glad att jag inte får/kan veta när något/någon är en sista gång.

 

jag läste på någon ”rolig” sida att – tappar man sin sko vid midnatt, så är man antagligen inte någon blivande prinsessa som askungen, utan snarare jävligt full och kommer vakna upp barfota och med enorm ångest.

det bästa är nog att acceptera att sagor är för de som tror, de som vill något mer än andra. det kanske inte kommer någon i dagsläget som lämnar guld på ens nattygsbord efter att man varit hos tandläkaren, gjort sin rotfyllning – som sen gick åt helvete, så tanden gick av och man spottade ut den i sömnen. det var inget guld bredvid sängen när man vaknade - det var en halv tand.

 

men å andra sidan. man får lov att äta upp sin chokladkalender redan tredje december om man vill, man får helt enkelt lov att tro på vad man vill. 

jag kommer fortsätta tro på mirakel, små under i vardagen, att saker och personer är menade, att kärlek är rosaskimrande och att glitter ibland är osynligt.